Kommuners arbete med konsumtion.

Så konsumerar vi utan utsläpp.

Nuläge

En svensk ger upphov till utsläpp av ca 11 ton växthusgaser per år. För att nå Parisavtalet behöver utsläppen ner till runt 2 ton per person. Målet om nettonoll betyder troligtvis att vi behöver hitta kolsänkor för att kompensera det vår konsumtion orsakar. Detta förutsatt att vi inkluderar konsumtion i mål och uppföljning.

De inhemska utsläppen i Sverige har, sett ur ett produktionsperspektiv, minskat under de senaste åren. Om varor som produceras i andra länder och som konsumeras i Sverige inkluderas har utsläppen däremot ökat enligt Naturvårdsverket. För att nå uppsatta miljö- och klimatmålen krävs förändrade konsumtionsmönster.

Forskningen är tydlig med att flygresor och nötköttskonsumtion orsakar betydande utsläpp. Enligt Naturvårdsverket kommer stora utsläpp ”i form av metanutsläpp från idisslande kor och får. Stora utsläpp sker även från odlingen av djurens foder. Köttproduktionen kan även orsaka utsläpp genom förändrad markanvändning såsom avskogning, vilket främst är ett problem i andra länder. Utsläppen från bränsleanvändning i jordbruksmaskiner är däremot relativt små i jämförelse med andra utsläpp från köttproduktion.”

All matproduktion påverkar naturen. Bekämpningsmedel och kemikalier sprids, den biologiska mångfalden minskar, mark och vattendrag försuras. Produktionen av mat står för ca en fjärdedel av den klimatpåverkan som vi människor orsakar. Dessutom krävs väldigt mycket vatten. Mycket av den mat vi konsumerar i Sverige produceras i länder där vatten är en bristvara. När vi slänger mat har all denna miljöpåverkan skett helt i onödan. Globalt sett slängs ca en tredjedel av all mat som produceras för mänsklig konsumtion. De fåtal studier som har undersökt hur mycket av den inköpta maten som slutar som svinn tyder på att andelen ligger på strax under 20 procent i skolkök. Kostnaden för tallrikssvinnet i svenska skolor har uppskattats till 1.1 miljoner per dag.

Kommuner har en mycket viktig roll vad gäller förändrade konsumtionsmönster, både som en stor konsument och möjligheten att påverka genom exempelvis skolmåltider, men även genom närheten till medborgarna. Kommunen som organisation har också, genom inköp av varor och tjänster, ett stort inflytande över marknaden. Här finns goda förutsättningar att minska matens klimatpåverkan genom att ta ett helhetsgrepp i hela ledet, från upphandling till planering, beredning och servering av måltider.

Ett nationellt fokus för konsumtionen skulle ge mer kraft i arbetet och bättre resultat än vad det gör idag, när det är upp till varje kommun att själv sätta mål. En grundförutsättning för en hållbar konsumtion är att miljö- och klimatkostnaderna avspeglas i priset på varor och tjänster.

Flera av Klimatkommunernas medlemmar inkluderar redan konsumtionen i sina klimatmål. De flesta kommuner har länge arbetat med att redovisa klimatarbetet och flera har egna modeller för beräkningar och egna avgränsningar.

Hinder

I dagsläget saknas tillgänglig statistik över konsumtionens klimatverkan på lokal nivå. Det innebär att kommunen inte kan se vilka områden som genererar vilka utsläpp, vilket gör det svårt att avgöra var resurser och åtgärder ska sättas in. Det går heller inte att följa upp arbetet och se vilken effekt en insats får.

För att kommunerna ska kunna komma vidare framåt i arbetet behövs nationell samordning att utveckla konsumtionsstatistik nedbruten på lokal nivå inom bland andra områdena livsmedel, textilier, flyg och långväga resande. Klimatkommunerna föreslår att SCB får i uppdrag att utveckla och årligen redovisa den typen av konsumtionsbaserade klimatutsläpp.

Klimatkommunerna anser att en grundförutsättning för en hållbar konsumtion är att tjänster och produkter bär sin egen klimatkostnad. Därför bör en grön skatteväxling införas. Till exempel bör avgifter för tjänster minska i kombination med höjd moms eller punktbeskattning av konsumtionsvaror. Klimatkommunerna är även för en skatt i konsumtionsledet för livsmedel med stor klimatpåverkan.

Upphandlingsmyndighetens stöd i form av färdiga förslag på kravkriterier vid offentliga upphandlingar är värdefulla för kommuner. Klimatkommunerna önskar att detta arbeta kan fortsätta att utvecklas och att Upphandlingsmyndigheten även kan ge kommuner stöd vid uppföljning av ställda miljökrav. Det behöver även förtydligas vad som gäller för begagnade produkter och hur de ska behandlas vid upphandling för att kommuner lättare ska kunna arbeta mot cirkulär ekonomi.

Avfallsförebyggande arbete berör alla led och sektorer både offentligt och privat. Klimatkommunerna anser att producentansvaret för avfall bör öka. Kraven från hur stor andel som samlas in till hur stor andel som återvinns bör också justeras. För att öka produkters tid i konsumentledet bör det införas styrmedel som ökar lönsamheten på återanvändning, återvinning och reparation. Perioden då bevisbördan för reklamationsrätten ligger hos återförsäljaren bör förlängas för att förbättra produkters kvalitet.

Fossil plast är en brännande fråga för många av Klimatkommunernas medlemmar och några har redan kommit igång med arbetet att minska plasten. Kommunerna har olika anledningar att arbeta med frågan, det kan grunda sig i att fasa ut fossila bränsle ur fjärrvärmeverk, hindra spridning av mikroplaster och kemikalier eller en blandning av dessa. Klimatkommunerna vill därför se ett statligt initiativ att fasa ut fossil plast i samhället med styrmedel främst riktade mot producenter och återförsäljare.

Klimatkommunerna föreslår:

  • Lokal konsumtionsstatistik. Kommuner behöver tillgång till konsumtionsstatistik nedbruten på lokal nivå inom bland andra områdena livsmedel, textilier, flyg och långväga resande. Klimatkommunerna föreslår att SCB får i uppdrag att utveckla och årligen redovisa den typen av konsumtionsbaserade klimatutsläpp.
  • Krafttag mot fossil plast. Klimatkommunerna vill se ett statligt initiativ att minska mängden fossil plats i samhället med styrmedel främst riktade mot producenter och återförsäljare.
  • Inför en grön skatteväxling som gör att tjänster och varor får bära sina egna klimatkostnader.
  • Öka producentansvaret för avfall och ända kraven från hur stor andel som är insamlad till hur stor andel som återvinns.
  • Inför styrmedel som ställer högre krav på återanvändning och återvinning av produkter.

Mat

Måltiderna som serveras i kommuner övergår till att till största delen vara växtbaserade. Den mat som köps in och tillagas tas tillvara så att svinnet minimeras.  Utbudet och hanteringen hos handlare, restauranger och andra lokala mataktörer förändras på samma sätt.

Plast

Mängderna plast i samhället minskar samtidigt som de plastprodukter som finns består av återvinningsbar bioplast.

Finanser

Kommunens finansiella kapital flyttas över till det som bidrar till att minska utsläppen. Att placera kapital och att låna kapital är två sidor av samma mynt. Genom att ge ut gröna obligationer kan kommuner och regioner bidra till att erbjuda gröna och fossilfria alternativ för de som har kapital att placera. Och genom att välja att placera sitt kapital i till exempel gröna obligationsfonder eller miljöteknikfonder premieras de hållbara lösningarna.

Cirkulära flöden

Materialåtervinningen ska fungera fullt ut och produkters kvalitet och livslängd höjs så att mängden konsumerade artiklar blir färre.

Upphandling

Kommuner styr i alla upphandlingar mot de förnybara alternativen som ur ett livscykelperspektiv orsakar minst utsläpp.

Du använder en föråldrad webbläsare. Alla funktioner fungerar inte i din webbläsare. Var vänlig uppgradera din webbläsare för att förbättra din upplevelse och öka din säkerhet.