Kommuners arbete med transporter.

Det svenska transportsystemet är idag starkt beroende av fossila bränslen. Inrikes transporter svarar för nästan en tredjedel av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. De klimatpåverkande utsläppen från transporter minskade mellan 2007 och 2012 men de senaste åren har minskningen varit nästan oförändrad beroende på att den tekniska utvecklingen, det vill säga att nya personbilar blir mer energieffektiva och att en övergång sker till förnybara bränslen, motverkas av att antalet fordon ökar.

År 2017 nyregistrerades fler personbilar än någonsin. Jämfört med året innan ökade antalet fordon i trafik för alla fordonsslag. Det sammanlagda antalet svenskregistrerade personbilar i trafik uppgick 2017 till cirka 4,8 miljoner. Av dem är 92 procent rena bensin- eller dieselbilar. Antalet resor med den regionala linjetrafiken (buss, tåg, spårvagn, tunnelbana, och fartyg) gjorde en ökning med 1 procent från år 2016 till 2017.

Utformningen av städer har under lång tid gjorts utifrån bilens behov medan gående och cyklister har fått stå tillbaka. I dag bor 85 procent av Sveriges befolkning i tätorter och framöver bedöms ökningen av befolkningen vara störst i storstäder, speciellt i förorterna. När invånarantalet ökar ställs högre krav på väl fungerande transportsystem samtidigt som det ger möjlighet att utveckla städerna så att transportbehoven minskar och transporteffektiviteten ökar. Bilen är utrymmeskrävande och i storstäderna är minskad biltrafik till förmån för utrymmesbesparande kollektivtrafik, gång och cykel en viktig åtgärd för att minska trängseln.

Sverige har ett nationellt mål att nå en fossiloberoende fordonsflotta till år 2030. Många av Klimatkommunernas medlemmar har liknande, eller skarpare, mål. För att nå målet räcker det inte enbart med effektivare fordon och fossilfria bränslen, även om det är viktiga pusselbitar, det krävs även att vägtransporter minskar till förmån för gång, cykel och kollektivtrafik.

Städernas fysiska utformning är en avgörande faktor för hur vi väljer att transportera oss, där har kommunen stor rådighet i och med sitt planmonopol. Reseavdrag, parkeringslagstiftning, miljöbilsdefinition och trängselskatt är nationella styrmedel som kan användas för att leda transportsektorn i en hållbar riktning. Bristen på lokala styrmedel innebär att kommuner inte på egen hand fullt kan styra över transporterna. Klimatkommunerna vill se att fler styrmedel fördelas till kommunal nivå så att kommuner själva kan genomföra åtgärder som passar deras geografiska förutsättningar bäst.

Följande förändringar står Klimatkommunerna bakom:

• Fler styrmedel på lokal nivå. Kommunerna behöver fler styrmedel att arbeta med så att de själva kan genomföra de åtgärder som passar deras geografiska förutsättningar.
  • Ge kommuner möjlighet att erbjuda gratis eller nedsatt parkeringsavgift till miljöbilar och bilpooler.
  • Ge kommuner möjlighet att införa en skatt eller avgift för privata parkeringsplatser.
  • Ge kommuner möjlighet att ställa krav på en grön transportplan i samband men ny exploatering.
• Biobränsle. Det behövs långsiktiga perspektiv för förnybara bränslen med främjande styrmedel på utbudssidan för att stimulera den svenska produktionen. Ge bidrag för efterkonvertering av fordon till etanol och biogas. Staten bör ta ett ansvar för att fordonstillverkare kan stå för en garanti för konverterade fordon.
• Offentlig upphandling. Ge Upphandlingsmyndigheten uppdrag att stärka upphandling som verktyg för att nå fossiloberoende i kommuner och regioner.
• Miljöbilsdefinition. Det behövs en ny, tydlig miljöbilsdefinition som ser till hela fordonets klimatpåverkan.
• Värdera alla typer av transporter lika. Gör om reseavdraget så att det främjar hållbara resor. Gör det möjligt för arbetsgivare att subventionera cykelresor och kollektivtrafik.
• Behov av forskning och utveckling. Förbättra samarbetet mellan staten, kommuner, näringslivet och akademin för att ta fram kunskap om hur man kan arbeta med mobility management och infrastruktur i samverkan samt göra en samhällsekonomisk analys av mobility management.
• Trafikverket bör underlätta för kommuner att följa fyrstegsprincipen genom att finansiera och stödja arbetet med steg 1 och 2 åtgärder och inte enbart steg 3 och 4 åtgärder.